CategoriesThailand

Buriram

DAGBOK FRÅN THAILAND

Jag misstänkte att vi skulle åka till Buriram den 1/9 men visste inte riktigt eftersom Ao inte pratat med Pang. Natten mellan 31/8 och 1/9 ringde Pang typ hela natten men Ao orkade inte svara, och helt plötsligt stog han utanför dörren och knackade. Klockan var halv 5.

“VI SKA ÅKA HEM.”

Jaha. Nu? Ja, Pang skulle komma tillbaka och hämta oss om en halvtimme typ. Ok. Upp och duscha. Packa väskan för både mej och Ao. Ao gick upp och tog på sej kläder, det var hans bidrag. Sedan satte han sej utanför och väntade. Han kom in och skulle hämta resväskan som jag inte stängt och drog iväg med den så allt ramlade ut. Han såg förvirrad ut. Jag är inte klar, sa jag och han klagade att jag var SLOW.

 

MEN HALLÅ!! JAG HAR PACKAT FÖR BÅDE DEJ OCH MEJ OCH DUSCHAT OCH KLÄTT PÅ MEJ. VAD HAR DU GJORT? KLÄTT PÅ DEJ! YEAH. HAHA.

 

De hämtade oss nästan på utsatt tid. Impressive. Det var jag, Ao, Pang, Gookkai, Fino (bäbisen), MaiTai (hunden), Pong och Chen. Och bussen var inte så stor när man tänker på hur många vi var. Pong körde så Chen satt där fram. De hade inrett där bak med en hel hop packning och täcke på golvet och kuddar i massvis så vi skulle sitta skönt.

 

INGA SÄTEN DOCK, SOM MIN MAMMA FÖRFASADE SEJ ÖVER.

 

Det var ingen sån van. Mai bpen rai. Det var helt ok ändå. Enda jobbiga var när Pong inte körde utan han sov för han tog upp typ halva utrymmet och så fick Chen, Gookkai, Fino och jag slåss om andra halvan och jag satt ovanför motorn typ. Eller näää? Svinhett var det i alla fall, så jag fick helt ont i röven. Det hjälpte knappt att lägga tredubbel madrass under heller. Jag satt inte så bekvämt då, needless to say…

MEN RESAN GICK I DET STORA HELA GANSKA SMÄRTFRITT.

 

Det tog nästan 24 timmar. Hemresan blir lite sämre, tror jag. För Pong och Chen har redan åkt hem, så det blir bara Pang som kör. Han vill att jag ska köra lite, men jag är lite osäker på om jag vill.

För det första har jag bara mitt svenska körkort med mej. Jag vill ju inte riskera att betala böter.

För det andra gillar jag inte trafiken i Thailand.

I och för sej var vägarna väldigt lugna när vi körde upp men ändå. Men vi får se hur vi gör. Inte så bra heller om Pang ska köra bil i 24 timmar i sträck. Inte riktigt schysst. Varken Gookkai eller Ao kan ju köra bil heller, så det hänger på mej.

Resan upp hit var egentligen för Pang ville lämna Fino här hos hans föräldrar i några månader. Han tror att det är bra för Fino att vara på landet lite. Konstig inställning men det verkar vara normen här i Thailand. Vi föder barn och sedan lämnar vi dem till mamma och pappa, alternativt mormor/farmor och morfar/farfar. Pong och Chens dotter bor hos hennes mamma, men nu när vi är här har hon varit hos farmor.

FARMOR ÖPPNADE FAMNEN FÖR MIG MED ORDET:  KIDTUNG!

När vi kom fram på morgonen till Aos hus kom farmor ut och tog emot mej med öppna armar och kramade mej så länge så jag trodde jag skulle gå av på mitten. Sedan tog hon mina händer och såg så lycklig ut och sedan kom det magiska ordet: Kidtung.

WHAT?

Så kan man väl inte säga. Hon kan väl inte redan ha saknat mej när hon inte kände mej. Eller? Misstänkte att det kanske betydde något annat i det här sammanhanget, men var inte riktigt säker på vad. Något trevligt var det i alla fall, och det var jätteskönt att bli så väl mottagen, jag har varit lite nervös att hon kanske inte skulle tycka om mej, eller att hon skulle vilja att Ao skulle ha en thaitjej, men hon verkar egentligen bara lycklig att han har någon överhuvudtaget.

VARFÖR FÅR JAG ALLTID TAG I SÅNA KONSTIGA ASIATER SOM INGEN VELAT HA? HAHA…

Ao satte igång att storstäda i huset och gjorde iordning ”säng” åt oss och höll på som en liten husfru. Det var ganska gulligt. Pang och jag satt utanför och pratade med farmor. Eller ja, Pang pratade och jag lyssnade mest på ord som jag inte förstod.

Ao och hans farmor (hans pappa hängde här under tiden jag var här också mest hela tiden, annars brukar han inte vara här) bor väldigt fattigt men huset är stort och man skulle kunna göra det fint. Ao kommer att flytta hit när jag åker hem, men jag är osäker på ifall jag kan bo här eller inte.

EN LANTLIG IDYLL ELLER FÅNGEN PÅ LANDET?

Huset ligger i en liten by mitt ute i ingenstans. Jag har ingen mobiltäckning, men det är nog True Move som suger där, för Ao har täckning med dTac. Här finns typ någon liten affär där man kan shoppa läsk och toapapper och annat sånt man shoppar i små thaiaffärer, annars finns det ingenting.

OCH NÄR JAG SÄGER INGENTING MENAR JAG VERKLIGEN INGENTING.

Ingen biograf, inget biljardställe, ingen restaurang, inga klädaffärer, inget internet, tjaa, i det stora hela finns här ingenting. Vill man ha någonting får man åka och åka och åka tills man kommer fram 3 timmar senare.

KAN JAG BO SÅ HÄR? NEJ DET KAN JAG NOG INTE.

Jag måste ha internet i alla fall. Bygga en swimmingpool måste jag också ifall vi ska bo här. Här e så asvarmt och det finns inget vatten att bada i någonstans. Galet. Men människorna är väldigt trevliga och jag trivs faktiskt. Lite justeringar så kanske man kan bo här. Misstänker dock att jag inte får lika mycket besök hemifrån om jag bor ute i bushen, men det får väl vara väl med det. Vi får se var vi hamnar. Jag oroar mej inte så mycket ännu, det är lång tid kvar och han hinner säkert tröttna på Buriram innan jag ska flytta hit.

Over and out!

What about these then?

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *