CategoriesLife As Me · Thailand

ATTACK ME, PLZ!!!

Som sagt, inga bilder. Inte ens på en attackerande gurka. Hoppas ni får bilder i huvet av den här historien ändå! 😉

 

Ja, jag undrar lite smått om jag är på väg käpprätt rakt in i väggen i 310 eller om jag bara dragit på i 290. Just nu undrar jag mycket.

 

Jag har ju som sagt inte haft världens bästa start i Thailand. En liten krasch med min pojkvän sedan 2 ½ år tillbaka, som slutade med att jag dumpade honom, och han begav sig hem till sin farmor igen. Jag blev kvar här i Bangkok, men ska förmodligen dra vidare i övermorgon till mitt paradis Koh Chang (tror jag åtminstone), där jag ska fundera på mitt liv och leverne och helst dra några slutsatser och fatta beslut och sånt där oerhört intressant.

Mycket Chang ska inte drickas och inget rödvin för att hitta djupet, utan allt ska hittas i botten av min själ.

 

Herregud jag kommer aldrig hitta ut igen. Men det här är något jag måste göra och varför inte börja med detta då när jag ändå mår så jvla dåligt som jag tydligen gör. Igår gick jag inte utanför dörren på hela dagen, och jag hm åt ingenting heller. Inte ens en liten coca cola fick jag i mig. Nej, jag är inte sjuk, bara knäckt.

 

MBK – Bangkoks bästa shoppingcenter

 

Idag, ja idag hade jag tänkt att jag skulle ge mig ut och fixa lite saker; skaffa mobilt internet bland annat, så jag tänkte bege mig till MBK. MBK är ett jättestort köpcentrum för er som inte vet det, och det är min personliga favorit är det handlar om shoppingcentrum. Men först hade jag tänkt att jag skulle unna mig lite ompyssling, för sånt älskar jag att göra när jag är här i Thailand; det är ju så billigt.

 

Massage från topp till tå och färga ögonbryn och fransar och lite allmänt mys, var tanken.

 

Jag gav mig ut. Åt lite snabbt; inte för att jag var hungrig, men det kändes som ett måste. Sedan klev jag in på ett ställe där de såg särdeles uttråkade ut. Lite ansiktsbehandling lyckades hon sälja på mig också, fast jag måste säga att jag var lättsåld. Lade mig ned och myste. Hon började och allt var frid och fröjd. Tills hon satte fram ångan.

Paniken steg fortare än en tsunami inom mig.

 

Jag kände hur jag blev svettig och det kröp utmed ryggraden på mig. Jag kravlade mig lite ut ur täcket hon lagt på mig och helt plötsligt drabbades jag av någon ångest – någon slags panikångest. Jag har en grym klaustrofobi, och tycker det är allmänt jobbigt med såna där ånggrejer, just för att jag får svårt att andas. Men det här var det värsta, aldrig tidigare hade jag upplevt något liknande!

 

Täcket flög hastigt av och den stackars flickan sköt bort ångan när jag påpekat att jag inte klarade av det, men inte ens då försvann paniken. Jag fick sätta mig upp, tog ett par alvedon (tänkte i skär panik att det kanske lugnade!) och drack lite vatten. Pulsen slog i 380. Va fan? Jag passade på att springa iväg på toaletten och satt där på toalettkanten en stund och hyperventilerade.

 

Hyperventilerade inne på toaletten innan jag vågade mig ut igen…

 

När jag kom tillbaka lade jag mig ned igen på britsen. Vi fortsatte. Jag avstyrde hela den där fransfärgargrejen, eftersom jag vid tidigare tillfällen fått en liten släng av panik av det, så jag vågade inte ge mig på det idag. Dumt att utmana ödet tänkte jag.

De började mala om pengar hit och dit; det var ju faktiskt 100 baht billigare om jag gjorde det samtidigt. Hm, jo men det känns som 20 kr jag kan överleva faktiskt. De ville ju bara vara omtänksamma, men ändå.

Kunden har ju alltid rätt! Så även denna sinnessjuka farangen!

 

Så hon frågade lite försynt om jag ville ha en mask i ansiktet – ja, varför inte svarade jag modig som jag kände mig. Hon lade på ngn gojs i ansiktet och sedan började hon blanda masken. Jag hörde hur det skvalpade där bakom i ngn liten skål. Jag började åter igen svettas. Hon skvalpade vidare och jag smög ut det ena benet från under täcket. Kunde det räcka? Skvalpandet fortsatte, nu kom det dessutom närmre…

NÄ! Det räckte inte!

 

Tankar där jag såg den lilla stackars thailändskan hälla masken, som i tanken blev till betong, över mig for genom huvudet på mig och jag kände hur jag kvävdes till döds; sakta och säkert. Jag for upp som en kanon. ”Toilet” hoppas jag att jag fick ur mig innan jag flög iväg som en skadeskjuten kanin. Flåsande klamrade jag mig fast vid toalettlocket och fick knappt fram det minsta lilla andetag ur den ihopsnörpta halsstrupen.

 

Va fan var det som hände här?

 

Några minuter senare tvingade jag mig själv att gå tillbaka. Försökte se lite ångestladdad och diarréaktig ut, så hon kanske skulle tro att jag hade något turistproblem med magen. Det var ju alltid bra att skylla på… Hon lade på min mask som nu var färdigvispad och det gick ganska bra till en början. Hon tryckte med sina nätta små fingrar nätt och försiktigt och jag andades lugnt och tryggt.

Se där, det var ju inte så farligt trots allt.

 

Men tryckte hon inte lite väl mycket där på vänster näsvinge? Genast kände jag paniken komma rasande och rörde lite oroligt på mig. ”Toilet?” frågade den stackars lilla flickan och jag kved lite bara och hon tryckte klart och jag fick rusa iväg.

 

Ja, sen satt jag där en stund, masken skulle sitta på 10 minuter hade hon sagt, så jag väntade onödigt länge för att slippa ligga på britsen och ha ångestattacker.

 

När jag kom tillbaka började hon massera mina fötter och ben och det kändes ju jättebra. Med ens blev jag ko-lugn igen och kunde andas normalt. Det kändes inte ens jobbigt att ha en stel porslinsmask i ansiktet som gjorde att jag inte kunde röra på ansiktet. Jag var totalt avslappnad.

Revenge of the cucumber

 

Hon tog bort masken och LADE PÅ GURKSKIVOR!!!!! WTF! Men det går ju inte, alla vet ju att gurkor är livsfarliga! När hon lagt på 25 lager gurkor kunde jag inte andas och såg rubrikerna framför mig – TURIST DOG AV SYREBRIST PGA GURKOR! Som tur var hann hon precis hejda mig innan jag kastade gurkorna åt pepparn innan jag flög iväg till toaletten för att hyperventilera!

 

Medan jag var på toaletten denna gången hade hon varit iväg på apoteket, det lilla livet, och köpt en liten flaska med ngt apäckligt i. Det var bra om man hade problem med magen tydligen; typ diarré eller förstoppning eller liknande. Åååå så sött av henne. Hon var lite orolig för mig, och ska sanningen fram så är jag det också, men inte alls av samma anledning som den rara flickan!

 

Vad är det här för konstigheter och panikattacker som kastar sig på? De är verkligen inte välkomna…

Behöver jag tillägga att det inte blev någon massage?

What about these then?

8 comments

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *