CategoriesLife As Me

Inspiration i vardagen

Inspiration i vardagen

Ibland springer man i livet förbi människor som sätter lite mer spår än andra; människor som ger inspiration eller på något sätt imponerar.

 

Jag har mött flera i mitt liv, konstigt vore det väl annars, men speciellt några stycken har dröjt sig kvar, kanske för att det de gjort legat så nära mina egna drömmar och mitt eget hjärta.

 

3 av dem träffade jag i Spanien 2007 när jag var där på en 6-veckors intensivkurs för att studera spanska i Granada.

 

Marie var lärarinna, men hon kunde inte ett ord spanska, trots att hon snart skulle lära ut det!

Marie, jag och den trevliga damen vi bodde hos.

 

Den första jag ska berätta om heter Marie, och det var en amerikansk tjej som vuxit upp i Frankrike; hon tillhörde någon variant av den kristna kyrkan – baptism eller något sådant. Hon hade hur som helst blivit erbjuden av sin kyrka att flytta till Spanien och lära ut spanska på kyrkans egen skola.

 

Marie såg inte sin bristande kunskap inom det språk hon snart skulle lära ut som något problem, utan hon packade sin väska och drog till Spanien för att tillbringa ett års tid där med att lära sig spanska. Historien var så självklar för henne på något sätt; hon hyste inga som helst tvivel om huruvida hon ens skulle kunna lära sig spanska, utan det var ju självklart att hon kunde.

 

Många människor stannar upp just där i det stadiet för att de tror att de inte kan, så de försöker inte ens.

 

Marie hade uppenbarligen aldrig hört talas om Jante-lagen, utan kastade sig helt sonika huvudstupa in i den här utmaningen. Jag blev både grymt inspirerad och lite smått avundsjuk på hennes tilltro till sin egen förmåga.

 

Att träffa Myléne från Kanada var egentligen som att titta sig i en spegel, fast jag inte riktigt förstod det där och då…

 

Flicka nr 2 gick också i min spanskakurs i Granada, och hette Myléne och kom från Quebec i Kanada. Hon var ett par år äldre än mig och hade gått igenom ett riktigt dåligt uppbrott med livet i allmänhet.

 

Plötsligt stod hon stod där en dag, med välbetalt, framgångsrikt jobb och make och hela köret (dock inga barn) och fick en panikattack. Sprang in i väggen i 380. Ungefär som ”Eat, pray, love”. Historien var ännu längre och än mer fascinerande än jag berättar här, så klart, och hon höll på att skriva en bok om hela den inre och yttre resan, vilken inte var klar när vi träffades.

 

Om hon kunde borde väl jag också…

 

Hon inspirerade mig eftersom hon hade tagit sig ur en dålig situation, där hennes liv var centrerat kring pengar och nu när hon äntligen följde sitt hjärta så mådde hon så mycket bättre och såg livet med helt andra ögon, starkare än någonsin tidigare.

 

Utan att riktigt förstå det då så befann jag mig i precis samma situation som Myléne, och knappt ett år senare skulle även jag påbörja min spiral nedåt till botten.

 

Översättaren som levde mitt drömliv

 

Person nr 3 var en man, vars namn jag har glömt av. En dag var jag på väg ned från Al’hambra, som var ett av mina favoritställen i hela Granada. För er som har sett fästningen så vet ni vad jag talar om.

 

 

Jag älskar sånt – ruiner, enorma gamla byggnader, allt. Jag kan ströva runt i timmar på platser som får folk att bli uttråkade. Susanne suckade tungt efter endast 2 timmar uppe på Machu Picchu och meddelade att hon skulle gå och sätta sig på cafét en stund och dricka lite kaffe. 8 timmar senare…

 

machu picchuMachu Picchu – en av de mest inspirerande och magiska platserna jag besökt!

 

Hur som helst, Granada. Jag var på väg nedför Al’hambra, och tänkte att idag ska jag prova en ny väg. Jag gick förbi en gammal man som satt utanför sitt hus på en liten pinnstol. Han hälsade glatt på mig och jag hälsade tillbaka och till min egen förvåning så stannade jag till och med och frågade hur han mådde.

 

Ja, nu förstår jag att även ni, läsare blir chockade. Jag stannade och pratade med en främmande människa!

 

Jag kände väl på mig att det var något speciellt med mannen i fråga, och det var det. Han var 65 år, ursprungligen från Sydamerika, men bodde numer i Spanien, Mexico och ett hus i något annat land som jag inte heller minns längre, men det var 3 hus i alla fall – i 3 olika länder. Han talade 6 språk flytande och arbetade som frilansande översättare.

 

Han bjöd in mig i sitt hus, som nog var det coolaste hus jag sett. Det låg inne i berget och var alltså en urhuggen grotta.

 

Han hörde om mina planer att bli översättare och tyckte att det var ett alldeles förträffligt bra val av mig. Man behövde ingen fast plats, och om man älskar att resa, vilket han också gjorde, så var det ett underbart yrke. Han hade aldrig ångrat sitt yrkesval, vilket han påpekade att han inte trodde att jag skulle göra heller.

 

Att resa är det som inspirerar mig mest i livet och det hade jag gärna velat göra på heltid! Bilderna ovan är från Granada, Spanien.

 

På något sätt kändes det som ett ödesbestämt möte – jag hade valt en helt annan väg än jag brukade ta och då satt han bara där! Villig att ge mig råd och inspiration!

 

De här tre människorna har gett mig så mycket inspiration, och jag tänker på dem med jämna mellanrum när jag känner mig nedstämd eller kvävd, eller helt enkelt bara orkeslös. Då blir jag lite piggare och känner att det här nog kommer att ordna sig.

 

Vi behöver alla någon som stimulerar oss, som ger oss inspiration och som imponerar, men kanske inte den där enormt grymma fotografen som alltid tar perfekta bilder, utan någon verklig person, vars väg är snarlik din egen, vars mål även du hade kunnat uppnå.

 

Jag tror verkligen att man kan uppnå och åstadkomma precis vad som helst, bara man har tillräckligt med tro på sig själv och man är villig att kämpa.

 

The sky’s the limit!

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

What about these then?

2 comments

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *