CategoriesResor

Den nya typens kräsna resenärer – backpackern är härmed död och begraven!

Backpacker är en person som reser världen runt med så lite packning som möjligt, som helst får plats i en liten ryggsäck. Med åren blev ryggsäckarna större, men än dock något som var lätt att bära på ryggen. Dessa personer som backpackade försökte leva på så lite pengar som möjligt för att kunna vara ute så länge som möjligt, samt eftersträvade så mycket kultur som möjligt och ett nära förhållande till lokalbefolkningen.

 

Någon gång började detta sakteligen ändra sig, jag vet inte när, men kanske redan när jag började resa. Då var ändå målet för mig och mina medresenärer att komma undan med så billig slant som möjligt.

 

1:a resan

 

Min och Pernillas första resa kostade 20 000 för 4 månader inkl en enkel biljett med Transsibiriska järnvägen, flygbiljett HongKong-Bangkok, flygbiljett Bangkok-New Delhi, flygbiljett New Delhi-Frankfurt. Vi var oerhört snåla. Pernilla skällde på mig varje gång jag fick en impuls att sätta i mig en Twix – den kostade ju faktiskt dubbelt så mycket som en måltid, så det var väl ändå onödigt…

 

 

Som blåögda barn gav vi oss ut i den stora vida världen och hade vi tur skulle vi lukta illa också

 

Jag och Pernilla begav oss hemifrån, blåögda och unga, med intentionen att resa runt och vara så sunkiga som möjligt; att vara riktiga luffare.

Pernilla tyckte bl a att det räckte att ta med sig 1 fotorulle (ja på den tiden hade vi faktiskt inte digitalkameror), men där satte jag stopp. Jag har ju alltid varit lite av ett fotofreak, så 1 rulle på 4 månader insåg jag ju omedelbart att det funkade ju inte. Men om sanningen ska fram så tog vi löjligt få kort, vilket jag ångrar väldigt mycket idag.

Vi hade inte heller med oss så mycket kläder, inga skönhetsprodukter – alltså inget smink, inga nagelfilar, inget nagellack, inte ens en rakhyvel.

 

Nej vi skulle bli tyska butch-brudar med håriga armhålor och ludna ben.

 

Det var coolt. Hade vi tur så skulle vi lukta riktigt, riktigt illa på köpet också. Jag hade med mig de sunkigaste kläderna eller kläder som jag inte var så noga med, så att jag skulle kunna slänga dem innan jag åkte hem, eller utefter vägen allt eftersom. Vi tvättade våra kläder själva under resan och en gång i Goa hade vi lite vattenbrist så då tvättade jag mina tröjor i havet. Ja det funkade ju, fastän tröjorna gick att ställa upp när de väl hade torkat. Men de luktade ju inte svett i alla fall!

 

 

100-bahtsbunge

 

I Thailand bodde vi i 100-bahtsbungar (som oftast såg ut som om de skulle rasa vilken sekund som helst) och vi åt även där det var billigast. Sedan kan det väl diskuteras huruvida vi verkligen kom åt kärnan i kulturen i de länder vi åkte till, men vi reste billigt och det var hela poängen.

 

Unga, hippa och coola åker man reguljärt till charterdestinationer

 

De nya resenärerna är unga, hippa och många reser med resväskor. Rullande resväskor givetvis. Många har ryggsäck för att det ser coolare ut och de verkar vara riktiga backpackers, men även om de använder ordet till att benämna sig själva, så är de inga backpackers.

 

Höga krav

 

Det märks tydligast på deras resval. De åker till ställen för att enbart träffa andra resenärer från andra länder och kräver swimmingpool på hotell som ligger vid stranden, gratis vatten på rummet, AirCon på rummet och wi-fi överallt. De kan för sitt liv absolut inte tänka sig att bo i ett sunkigt rum för att spara lite pengar – oh nej – och för att inte tala om en bunge utan spegel – otänkbart!

 

Numer liknar de så kallade backpackers charterresenärer i all sin prakt.

 

High heels i sanden och festandes i enbart underkläder. Åk till Koh PhaNgan, Koh PhiPhi, Koh Samui m.fl. och ni kommer hitta horder av dem. De där som åker till Thailand i mångfald, för att det är det nya hippa stället som man bara måste ha besökt, det nya Mallorca som våra föräldrar (eller kanske t o m morföräldrar) åkte till var och varannan semester. Man går på jungle trecks och rider på elefanter på öar som inte ens har någon djungel (eller elefanter) och undviker lokalbefolkningen så långt man kan, förutom de där som jobbar på baren där man alltid hänger.

 

Resestoppet varade i 5 år, men den historien får ni vänta ett tag till på

 

Mellan 2003 och 2008 reste jag ingenting, eller åtminstone väldigt lite, då jag inbillade mig själv att slå mig till ro med sambo, studera och skaffa ett ”riktigt” jobb (vilket arbetet för Stena Line tydligen inte var) var min grej. Med facit i hand kan jag säga att det INTE var min grej, och jag sjönk djupare och djupare ned i depressionens avgrund, utan att inse vad som egentligen var fel. Under den här tiden när jag var fängslad i hemmet, så exploderade mängden av resenärer och utvecklades samtidigt till den kräsna resenären som finns idag.

 

Jag är inte bättre själv, men utger mig åtminstone inte för att vara en backpacker

 

Idag lyckas jag nog leva 2 månader på samma belopp som jag och Pernilla spenderade på 4. OM jag har tur och snålar. Visst saker och ting har förändrats, det har blivit dyrare, men inte så mycket dyrare. Det är nog snarare behoven som har förändrats och vi har blivit bekvämare.

För min del så har jag definitivt blivit äldre; det inte längre roligt att duscha i iskallt vatten eller svettas i floder när man försöker sova. Det är inte längre något nytt, men jag är absolut glad att jag fått uppleva hur roligt det kan vara att tvätta håret i iskallt vatten när det snöar utanför. Absolut. Jättekul. 😉

Eller upptäckten att alla länder inte har centralvärme, och trots att solen skiner och det är mer än 25 grader utomhus, så är det iskallt inomhus för huset ligger i skuggan.

Jag är absolut glad att jag var resenär på 90-talet, när man inte bara reste till vad som idag endast liknar charterdestinationer, utan verkligen försökte se landet man reste till; inte bara umgås med andra resenärer…

 

Jag placerar mig i facket: Sabbaticals/Long vacationers

 

”Sabbaticals/Long Vacationers” är tydligen ytterligare resenärer, och jag blev benägen att placera mig i ett fack – DET tycker jag inte om.

De är snarlika backpackers, och de jobbar som små djur när de är hemma för att ta en långsemester i något exotiskt land, där de lever så billigt som möjligt.

För mig är resandet mest ett sätt att lära mig om andra kulturer, skaffa mig erfarenhet, att lära mig något vad som helst – oftast blir det om mig själv – och mindre om att festa med andra resenärer. En stor del handlar om avkoppling också givetvis, att få kunna göra precis vad man vill och när man vill.

Vi är alla olika, vi söker olika och kräver olika, och den största anledningen till varför det blivit så här tror jag är för att våra krav på standard blivit högre, samt att de som är unga idag är en bortskämd hög med ungdomar som fått mycket serverat av sina föräldrar och nu vill de ha det på precis samma sätt även på semestern. På både gott och ont.

Ni får själva avgöra vilket som är vilket.

SparaSpara

What about these then?

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *