CategoriesLife As Me

Blandbandets glansdagar är över…

I natt drömde jag att jag var på väg på semester med min pappas del av familjen. Mina bröder var söta och små igen (eller ja, de är ju fortfarande söta förstås om än vuxna män!), så ja, det var tillbaka till det förgångna på något konstigt sätt. Ofta är ju drömmar osammanhängande, så det här var ingenting märkligt alls, helt normalt.

 

Packa i sista minuten är ingenting konstigt i min värld, inte ens i mina drömmar!

 

Jag har ofta drömmar där jag packar 10 minuter (bokstavligen) innan planet går och jag är hyperstressad – konstigt eller? – och alldeles förtvivlad för jag vet ju att jag inte kommer att hinna med planet. Jag kommer att missa min semester.

En annan klassisk dröm är att jag ”glömmer” att åka med planet som jag bokat, missar det helt enkelt pga försovning eller vad det nu kan vara. Den drömmen drömmer jag oftast när jag är hemma och ska åka på någon långresa.

Vaknar oftast drypande av svett med ett bultande hjärta och inser glatt att pjuuuh, det var inte idag jag skulle åka.

I den här drömmen packade jag då precis innan vi skulle åka. Det framgick inte ifall vi skulle flyga, men det verkade som om vi åtminstone hade en tid att passa.

 

Klart att jag skulle spela in ett blandband, det gjorde jag ju alltid inför varje resa!

 

Jag hade varit och inhandlat mig ett par vinylskivor (varav en var en bildskiva – oerhört coolt! Minns dock inte med vilken artist.) och höll som bäst på att spela in ett blandband! I min dröm framstod detta som en självklarhet att spela in ett blandband, inte något som hörde till det förgångna, och när jag vaknade mindes jag glädjen med att spela in blandband.

 

Jag var ett freak när det gällde kassettband, jag hade hur många som helst.

 

Precis som jag hade massor av LP-skivor (jag har alltid varit ett musikfreak, och en riktig allätare) hade jag även massor av kassettband. Band var dock något alldeles speciellt, de var ju en produkt av mig!

Jag älskade att spela in olika band – temabaserade dem. Ett band för när jag ville slappna av, ett band när jag ville sporta (fast olika band beroende på sport), ett band när jag ville promenera, ett band när jag ville gråta, ett band när jag ville slå någon… ja, ni fattar va?

 

Det fanns band för varje humör och varje känsla, och för varje resa som själen skulle färdas på.

 

Inför en resa var det extra spännande, då skulle man ju spela in låtar som man kunde tänkas INTE tröttna på under x antal månader (eller hur lång resan nu kunde tänkas vara). Det blev dock bara inför 2 långresor som jag spelade in band, sedan blev det CD till Sydamerika, 2003 till Puerto Rico hade det blivit MD, och nu är det MP3 som gäller, eller ja nu är det en iPhone jag har med mig och lyssnar på musik i. Har även med mig en hårddisk med all musik jag har.

 

Jag rippade alla mina CD-skivor till min dator – fantastiskt bra gjort!

 

I mitt uppbrott med mitt ex 2008 så sålde jag de drygt 2000 CD-skivorna jag hade, efter att ha lagt in dem på en hårddisk allihop. Det var nog det bästa jag har gjort. Att vid varje flytt släpa runt på alla dessa lådor med CD-skivor – usch!

Nu i efterhand har jag dock upptäckt att jag har missat en hel drös av någon anledning, men det är inte så farligt, de jag saknar kan man ju lätt hitta idag ändå på internet och de kostar inte så mycket, ibland ingenting alls.

 

För att återgå till det här blandbandet då – the task at hand.

 

Känslan när man satt där och spelade in var enorm, ofta satt jag uppe hela nätterna också. Förväntningarna man hade inför resan bubblade upp inom en och man kände en iver som inte alls kommer fram idag när man simpelt kopierar över filer till en hårddisk eller till sin laptop som man ska ha med sig.

 

Jag saknar blandband, men jag älskar dagens teknologi för mycket för att vilja göra en tidsresa tillbaka till 80-talet.

 

Jag minns känslan och glädjen med blandband och hur det fick mig att känna och minns med sorg, faktiskt, att den tiden nu är över.

Idag är det digitalt som gäller och den tiden när du varit och köpt din vinylplatta som du senare spelade in på ett kassettband (varav vissa låtar alltid blev inspelade flera gånger på samma band för de var särskilt bra), den är över. På både gott och ont måste jag säga.

Jag älskar dagens teknologi men jag älskade även känslan av blandband, och jag kommer alltid att minnas den med värme.

 

What about these then?

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *