CategoriesLife As Me

Rasism: “Jag är människa och jag är stolt över det!”

En bild jag gjorde av mig själv för flera år sedan; som vit, som asiat och som svart… 😉

 

Rasism är ett fascinerande ämne, och då menar jag inte på ett positivt sätt. Hur man kan döma en person efter hudfärg är något som övergår mitt förstånd, men jag antar att en person med dessa radikala, sinnesförvirrade åsikter förmodligen skulle ha en hel hög med primitiva förklaringar och simpla ursäkter.

 

Den vita rasen är intelligentare!(?)

 

Carl von Linné tillskrev den vita rasen bl a högre intelligens, men varför den bleka människan på något sätt skulle vara smartare eller bättre är även det obegripligt. Det tyder väl snarare på att fallet skulle vara omvänt i så fall. Om man dömer av historiens gång… Ibland nästan skäms jag för att vara vit.

 

Rasism döljer sig under samtliga hudfärger och i samtliga folkslag och är oftast inte så svart och vit som man kan tro.

 

MEN det är inte bara vi vitingar som är rasister – rasisterna finns överallt, i alla folkslag, och förra veckan skrev jag om den här önskan att vara vit som pågår i Asien, och märkte den som en slags rasism.

Gemensamt för alla är att de IMO är inskränkta, okunniga människor, som inte vill ha förståelse för någon som ser annorlunda ut än de själva, och det man inte förstår är riktigt bra att vara rädd för.

Så jag tycker att rasism är en slags fobi och precis som med alla andra fobier – araknofobi, homofobi m.fl. så finns det ofta ingen vettig anledning till fobin. Eller hur? En fobi är ju irrationell. Så även rasism.

 

Crash – ett utomordentligt exempel på rasismens USA

 

Filmen ”Crash”  är ett riktigt bra exempel på hur de olika raserna i USA så uppenbart skapar problem för varandra, vilka murar de sätter upp mellan varandra. Filmen gör ett riktigt bra jobb att väva in huvudpersonernas liv i varandras.

Livet i filmen består av ”vi mot dem”. Det är oftast bara småsaker som får stora drastiska konsekvenser för personerna, och jag antar att verkligheten inte ligger långt ifrån.

I filmen ser man t ex hur fördomarna man har om varandra spär på och istället för att se personen ser man hudfärgen.

Ett riktigt bra tips, om ni inte sett den så se den, för den är riktigt bra, även om man inte är intresserad av att analysera vitt och brett om rasismen i USA.

 

Ricki Lake gästades ofta av gästpar med blandrasbarn

 

Ricki Lake brukade ganska ofta ha ”blandpar” med barn; där kvinnan var vit och mannen svart. Diverse släktingar och vänner var alltid inbjudna för att klaga på den vita kvinnan. Hon kunde nämligen inte lära sitt blandrasbarn att vara svart, eftersom hon själv inte var det.

För mig kändes detta verkligen främmande…

 

Finns det ett beteende som är knutet till en ras; till en hudfärg?

 

Detta tyder ju på att det då finns ett svart beteende, ett vitt beteende och då låter det ju tämligen lämpligt att det även finns ett rött och ett gult beteende. Vad dessa är för beteenden har jag ingen aning om, men ni kanske kan hjälpa mig på traven här?

Svarta människor (som man för övrigt inte får kalla vare sig svarta eller färgade), vill ju inte bli dömda för sin hudfärg. Men man ska ändå uppfostra sina barn ”svart”, alltså efter deras hudfärg.

Jag förstår inte logiken i detta och jag blir så förbannad varje gång jag hör det, man ska väl ändå uppfostra sina barn till människor – varken svarta, vita, gula eller röda, utan rätt och slätt människor. Det märkliga är att ingen annan verkar ifrågasätta denna filosofi – svart och vit uppfostran. I USA verkar det vara helt normalt. Eller så är det bara Ricki Lake… 😉

 

Är det där ett riktigt afroamerikanskt beteende det där du håller på med? Eller skulle du kalla det ett mer afrikanskt?

 

Om man återvänder till det här med beteende enligt hudfärg. Om man inte får säga ”svart” beteende, vad säger man då? Afroamerikanskt beteende? Är det då annorlunda mot det rent afrikanska beteendet?

Och är det då rätt att säga afrikanskt beteende eftersom Afrika ju faktiskt är en världsdel och inte ett land. Folket i Sydafrika beter sig kanske annorlunda än folket i Gambia.

Och vad ska man säga om beteendet i Västindien? Är det då afrokaribiskt beteende? Och har vi inte då avvikit från ämnet en smula – är det inte nu mer folkslag och dess beteende vi pratar om? Det har väl inget som helst att göra med hudfärgen. Då är vi inne på något helt annat.

 

Uppfostra dina barn i deras kulturella härkomst, men uppfostra dem inte efter färgskala…

 

Det är klart att man ska uppfostra sitt barn att ta lärdom av sin kultur, sitt ursprung. Men jag kommer inte att uppfostra mitt barn att vara vitt; jag kommer att uppfostra barnet att vara färgblint. Om jag nu någonsin får några barn förstås…

 

En människa är en människa är en människa är en människa…

 

Vi har alla samma grundläggande behov oavsett hur vi ser ut utanpå, vi är alla likadana, så sluta dela upp er; mingla med alla och vidga era vyer. Livet kan endast bli mer positivt.

Så länge människan slänger ur sig fraser som:

 

”Jag är färgad/svart/vit/gul/röd och jag är stolt över det!”

 

så kommer rasismen alltid att leva kvar, djupt rotad inom oss. Det är dags att vi börjar se oss som en ras, människorasen.

 

”Jag är människa – och jag är stolt över det!”

 

What about these then?

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *