CategoriesLife As Me

Framtiden är vår… fast den är redan bestämd!

Mina 2 absoluta favorittv-series är “Stargate SG1” och “Stargate Atlantis”.

 

I’m a sucker for sci-fi – utan att överdriva och slukar allt som kommer i min väg, som överhuvudtaget har någon lös koppling till allt “onaturligt” eller övernaturligt eller helt enkelt vanlig enkel science fiction.

 

“Stargate SG1” var banbrytande egentligen på många sätt och rullade på i över 10 år. Man började dock klampa in på nedgången för serien när Richard Dean Anderson (gamle hederlige MacGyver) slutade.

 

“Stargate Atlantis” är bättre IMO i många avseenden; bl a är karaktärerna i serien mer genomtänkta och framför allt hör ärkefienden “the Wraith” till mina favoriter. Hetare aliens får man leta efter; dock kanske inte så vackra att se på, men de har något visst.

 

Anyhooo, detta var inte en eulogi eller lovsång till Stargate utan min tanke var att berätta om mitt absoluta favoritavsnitt av “Stargate SG1”. Det heter kort och gott “2010” och kom i säsong 4.

 

“2010”

Avsnittet handlar om framtiden, 10 år fram i tiden som var då. Vad som nu är historia för oss sågs som ett stilrent samhälle där vi fått hjälp av en av världarna som SG1 konstant besöker. Allt är kliniskt rent, men i vanlig ordning när det brukar vara så kliniskt i sci-fi så är det något under ytan som är fel; så gravt fel att detta inte är en utopi att önska för framtiden.

 

I “2010” har folkslaget eller rasen Aschen hjälpt jorden att komma så långt i utvecklingen, eftersom de själva låg så långt före. Dumma som vi människor är så släppte vi in dem utan förbehåll, vilket resulterade i att vi tappade kontrollen av hela samhället. Aschen hade botemedel och vaccin mot alla mänskliga sjukdomar som fanns och nu levde människorna väldigt mycket längre.

 

2010 styrde Aschen helt, och gav illusionen av att allt var jämställt. I själva verket hade de gett människorna ett vaccin så att de inte längre var fertila, och med tiden skulle mänskligheten dö ut.

 

Anledningen till att jag älskar detta avsnitt är att jag älskar sci-fi, som redan nämnt. Men också för att jag gillar tanken på att kunna förändra sitt förflutna, på det sätt som SG1 sedan gör i slutet.

De skickar ett meddelande i form av en handskriven lapp (intressant nog uttalar Daniel den klassiska frasen: “Jag skrev det i min egen handstil så att jag ska känna igen den!” – ofta man skriver i någon annans handstil…) genom maskhålet i en grymt bevakad Stargate. På lappen uppmanas SGC att inte åka till den värld som Aschen kallar sin egen.

 

Här kunde det stannat, men ytterligare en pik om att det INTE är så lätt att förändra sin framtid eller sitt öde kommer i avsnittet “2001” som kom i den femte säsongen.

 

Då har SG1 precis kommit tillbaka från ett uppdrag där de stött på folket som kallar sig Aschen. Dock ville inte Aschen tala om varifrån de kom, förmodligen för att de visste att SG1 försökt ändra det förflutna genom att skicka lappen i avsnittet 2010.

 

Jag vet, fullständigt mind boggling!

 

I rättan tid, men inte utan att offra den man som skulle kommit att bli Sams make, fick de upptäckt vilka Aschen verkligen var och att deras hemvärld var den värld som de varnats för på lappen som kommit flygande genom Stargaten.

 

“2010” & “2001” kan jag titta på om och om igen, just för att de behandlar frågor som jag är fascinerad av, frågor som ödet t ex.

 

Jag tror nämligen kontroversiellt nog att alla människor har ett öde att uppfylla och det går inte att komma ifrån det.

 

Det kontroversiella i mina tankegångar är dock att jag inte tror att man bara kan sitta på sitt arsle och inte göra ett skit, för jag tror att man måste kämpa för att uppfylla sitt öde, för att få det att hända.

Samtidigt som jag tror att man inte kan fly från sitt öde. De frågor du valt att hantera i detta liv följer med dig till nästa ifall du inte bearbetar dem nu.

 

Det kan tyckas konstigt; du har ett öde, men för att ödet ska gå i uppfyllelse så måste du aktivt själv se till att det gör det. Och om det inte gör det så kanske det är det som är ditt öde – att inte lyckas uppnå din fulla potential. Snurrigt, va!? 🙂

 

Vad tror ni? Är ditt öde förutbestämt eller är det upp till var och en att bestämma eller förändra sitt öde?

 

What about these then?

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *