CategoriesLife As Me · Resor

10 helt knasiga reseminnen

Tänkte dela med mig av några tokigheter som jag både själv begått och som jag haft äran att vara med om under mina resor – och överlevt! Den första listan som följer nedan är händelser från min allra första resa jag gjorde 1994-1995 tillsammans med Pernilla. Vi for runt i Asien som små yrväder, barn som vi var…

 

SO, HERE WE GO…

 

Nr 10 – Indien, 1995:

Grälade hetsigt med en apelsinförsäljare för att han tog dubbla priset för 1 kg apelsiner av mig, dvs en totalsumma på HELA 2 kr!

 

Oförskämt!

 

Indien har en förmåga att göra mig konstant arg, tyvärr…

 

Som tur var, fanns det oändliga resurser av djur och barn i Indien, som kunde dämpa min ilska. 

 

 

Nr 9 – Kathmandu, Nepal, 1995:

Första natten i Kathmandu vaknade jag och Pernilla mitt i natten med ösregn utanför och undrade vad som droppade ned i ansiktet på oss.

 

Vad var det? LIKMASKAR!

 

Eller i alla fall vita små larvmaskar av något slag. Jag är övertygad om att det var likmaskar. Det låg säkert ett lik begravt där uppe på taket! Fast vi bodde ju visserligen i ett litet rum byggt på taket, men ja, taket på det taket då!

Efter likmaskarna uppsökte vi nytt boende, där vi bl. a tillbringade Pernillas födelsedag. Takterasserna finns överallt i både Indien och Nepal och hör till mina favoritplatser – utan likmaskar då!

 

 

Nr 8 – Yangshuo, Kina, 1994:

Följde med en kinesisk kvinna hem och åt hemlagad mat, för att sedan naivt stirra på hennes utsträckta hand som krävde pengar. Oförskämt!

 

När vi sedan gav henne 50 kr, vilket ungefär motsvarade 2 restaurangbesök per skalle (vi var 4 styck vita drumlar) blev hon väldigt missnöjd, och vi kände bara en enorm trötthet över att kineserna verkade kräva pengar för allt, men alltid utgav sig för att allt skulle vara gratis…

 

Vi visste dock inte ännu att bara de människor som konstant är runt turister beter sig på detta sätt, inte gemene man.

 

Pernilla, jag, Robban och Pia (fotograf) hos kvinnan och hennes söta barn… 

 

 

Nr 7 – Xi’an, Kina, 1994:

Klättrade ut ur ett bussfönster.

 

Bussen var så fullproppad med folk, så den var för tung att köra vidare. Trots det, fortsatte kineserna att trycka sig in, samtidigt som de skrattade hjärtligt.

 

Man måste beundra kinesernas förmåga att ha ett skratt nära till hands i alla situationer!

 

Jag själv – jag var mest upptagen av att känna mig klaustrofobisk och kippade efter andan i en och annan kines påse!

 

Pernilla verkade inte lida av klaustrofobi i alla fall… eller drabbades hon av den kinesiska glädjeyran?

 

 

Vi har hoppat av, men bussen står kvar, för den orkar inte köra vidare. Trots detta ska damen i dörren minsann in… 

 

 

Nr 6 – Indien, 1995:

Socialiserade med allehanda babas och wanna-be sadhus här och där i hela landet.

 

Diskussionerna kretsade dock mest kring de världsligaste av ting, och inte om livets djupare gåtor, om jag inte missminner mig…

 

I Haridwar fanns det många random sadhus att diskutera ytligheter med… vi smälte in perfekt – otvättade och wanna-be-hippies som vi var… 

 

 

Nr 5 – Moskva, Ryssland, 1994:

Växlade 1 usd till ryska rubels, och vi tänkte att vi inte skulle spendera allt på en gång!

 

Ryssland var ju så billigt, sa man!

 

Besvikna upptäckte vi att det knappt räckte till ens en Cola, så vi växlade 1 usd till (!). Det är ju bäst att inte överdriva…

 

Jag behöver nog knappast nämna att jag aldrig tidigare (eller efter) spenderat mindre pengar än på denna min första resa!

 

Nr 4 – Yangshuo, Kina, 1994:

Tvingade en stackars kinesisk kvinna som arbetade i en bar/restaurant att laga stekt ris till mig, mitt i natten när köket var stängt. Min logik var vattentät: ”Alla kineser kan laga stekt ris!”

 

Chockerande nog hade jag faktiskt rätt, för det var riktigt gott!

 

Eller så var det alkoholen som talade, för det var tidigt på Nyårsdagens morgon efter en hel natts nyårsfestande!

 

Översta fotot visar hur vi såg ut strax innan vi hamnade på stället där jag tvingade till mig lite mat… det var nog tur att det var jag som var fotografen på det nedersta fotot… 

 

 

Nr 3 – Kathmandu, Nepal, 1995:

Hoppade bekymmersfritt in i en bil full med okända nepalesiska killar eftersom vi var sena till vår dejt på Swoyambhu med lokalkillarna! Våra nyfunna vänner tyckte dock att vi skulle uppför en annan backe och dricka lite hembränt först.

 

7 år och 1 nödår senare körde de oss äntligen dit vi ville… Vi kom även denna gång fram hela och rena!

 

Åkte alltid på taket på bussarna i både Nepal och Indien. Oftast sällskapade av ett personligt harem med harmlösa, nyfikna pojkar. 

 

Nr 2 – Goa, Indien, 1995:

Drack rödvin till tonerna av riktig Goa trance på mitt första rave. Vi insåg dock snabbt att vi var de enda som drack alkohol! De övriga drack enorma mängder vatten och tuggade frenetiskt… 😛

 

Finally: nr 1 – den absolut konstigaste, tokigaste, märkligaste och kanske rent ut av den mest korkade sak jag någonsin gjort på en resa:

 

Kina, 1994:

Reste runt hela Kina, från Beijing i norr till Yuangshou i söder, med ett riktigt svärd vid min sida!

 

Köpte det i Beijing, men lyckades inte skicka hem det till Sverige, förrän jag kom till den minsta byn; Yuangshou. Det enda stället där de inte skrek: NO CUSTOMS! så fort jag visade mig med mitt svärd…

 

Men men, jag hade ju skydd mot de där mördarkineserna i alla fall! Om än de var mer fascinerade än rädda när de såg att en viting som jag sprang runt med ett svärd i högsta hugg!

 

Lycklig över mitt nyinköpta svärd för 80 riksdaler! 

 

Jag älskar att resa – det är det som gör livet värt att leva; se nya kulturer, träffa original och upptäcka nya sidor av sig själv. När jag tänker tillbaka tackar jag mina skyddsänglar (ja, jag är säker på att jag har minst en, förmodligen fler, för jag har alltid tagit mig ur allting relativt oskadd!), för att de tillåtit mig att fullständigt flippa ur utan några krigsärr att visa upp.

Tack och lov är jag idag mycket äldre och en smula visare, men jag hade inte varit på denna ruta om jag inte först gått igenom allt ovan och, ja, ännu mer…

 

VI ÄR VÅRA HANDLINGAR…

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

What about these then?

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *