CategoriesResor

Beijing – återseendet efter 23 år – ren förvirring!

Beijing – återseendet efter 23 år – ren förvirring!

Efter att ha varit i Beijing i ett par dagar förlängde jag min vistelse i staden. Jag insåg att 2 dgr inte var i närheten av tillräckligt för allt jag ville göra. Plus att jag inte hade lust att stressa ihjäl mig heller, för att sedan komma ned till Yangshuo som en urvreden trasa.

 

Dessutom plågade jet lag mig 🙂 Konstant trött! Förutom när det var sovdags!

 

Så jag har strosat runt i staden tills jag trodde jag skulle svimma (så gott som varje dag!). Första dagen var jag borta och kikade på Wangfujing, där jag trodde vi bodde när vi var här 1994. Osäker på det, kan ha varit en tvärgata vi bodde på. Kände inte igen mig någonstans…

 

Men det kan ha varit samma sjuka som drabbade mig när jag gjorde ett återbesök på Koh Samui efter dryga 10 år! Enda lilla tecken på att det var samma ö jag befann mig på var Big Buddha, som för den delen också fått fler attribut på sin guldfärgade kropp!

 

Anyhoo…

 

Wangfujing är idag full av flashiga affärer (kanske den var för 23 år sedan också?) – det första jag såg var så klart APPLE STORE!!! Var där inne och förhörde mig om det mest spännande jag hört på länge – iPhone X!

 

 

För er där hemma som fortfarande är tveksamma, kan jag garantera att det som säljs på den här gatan (Apple, Prada, Hermes, Chanel, m.m.) är endast äkta stuff!

 

Sedan dök H&M och Zara upp och gatan kändes inte så exklusiv längre… 😛

 

Ingången/porten till berömda Wangfujing snack street, där de sålde riktigt vidriga levande varelser på spett… 🙁

 

 

Jag misstänker starkt att jag varit drogad eller på annat sätt otillberäknelig när jag var här 1994 (eller så har mina minnen av staden blivit rosafärgade), för vad var det jag skrev för ett tag sedan:

 

Hyra cykel i Beijing – det var mysigt att cykla runt där – knappt någon trafik heller!

 

Knappt någon trafik?? Herregud… allt jag ser är trafik… Jag hyrde aldrig någon cykel, men jag utmanade min klaustrofobi och åkte tunnelbana ett par gånger, ibland till min stora förtret, men på det stora hela gick det väldigt bra – ingen full-out panikångestattack och knappt någon hyperventilation alls.

 

Inte ens den där gången när jag åkte i ganska kraftig rusningstrafik! Mäkta stolt!

 

Det var väldigt enkelt att åka tunnelbana i Beijing också, såvida man kunde göra sig förstådd hos tanten som sålde biljetter. Hon förstod inte det engelska: “Forbidden City”, men när jag försökte mig på ett uselt uttal av tunnelbanestationen: “Tiananmen West”, så gick det bra. Jag var förbluffad att hon förstod mig!

 

 

För att ta mig från där jag bodde till Förbjudna staden var jag tvungen att byta 2 ggr, så jag behövde åka på 3 olika linjer. Det var dock ett idiotsäkert system: varje gång man gick på fanns tydliga skyltar på båda sidor om var tåget var på väg, och när man kom av fanns det tydliga skyltar om var man skulle gå för att byta linje. Inne i tåget fanns tydliga skyltar som med lampor visade var man var och vart man var på väg. Idiotsäkert!

 

Alla namn fanns både på kinesiska och med engelsk stavning – kanon!

 

Dessutom var spåren avskärmade från perrongen med glasväggar/dörrar – och det tycker jag är bra. Har bara sett detta vid ett par ställen i Sverige, men här fanns de på varje station!

 

Det var bara första gången jag åkte som jag köpte biljett av en tant som inte förstod mig, övriga gånger köpte jag dem via en automat, vilket var mööööö enklare 🙂

 

På det stor hela i Beijing fann jag det lättare att ta tunnelbanan än att hitta en taxi!

 

Oftast ville taxi-chaufförerna knappt prata med mig, och jag antar att det handlar om att de var lite blyga och rädda för att jag pratade engelska. Hade säkerligen inte varit några problem om jag pratat kinesiska.

 

Jag minns att vi gick och cyklade i Beijing när vi var här först gången, enstaka gång tog vi en taxi som då kostade 10 kr, vilket vi tyckte var hutlösa pengar! Men jag minns ingen tunnelbana…

 

Beijing är en helt underbar stad, mycket större än vad jag kommer ihåg från 90-talet, och så vansinnigt mycket att se. Luften är inte så katastrofal som alla säger heller, jag upplevde inte att jag inte kunde andas (!), visst finns det appar för att kontrollera hur illa luften är innan man går ut, och luftkvalitet finns till och med på den ordinarie väderappen för iPhone. Vad jag minns från 90-talet tyckte jag Xi’an var mycket värre när det kom till luftkvalitet. Och jag tycker nog Bangkok kan vara värre ibland också!

 

Det enda som jag tyckte var lite negativt var att jag upplevde att så mycket hade restaurerats och byggts om. T.ex. där jag bodde vid Qianmen street – en kvarvara från det gamla Beijing, MEN allt var helt sprillans nytt! Alla byggnader var helt nya och allt såg nytt ut, byggt i gammal stil, men som sagt, sprillans nytt. Fint, javisst, men det tappar lite av sin charm.

 

 

beijing qianmen street

Den sötaste polisbil jag sett!

 

Nedan är utanför mitt andra hotell jag flyttade till efter ett par dagar i byn: “The Emperor Beijing Qianmen” (riktigt bra hotell!), som låg på en hutong-tvärgata av Qianmen street. Statyerna till höger på bilden fanns överallt och är tydligen en hyllning till arbetarklassen.

 

beijing qianmen street

 

Under helgen var här knökat med folk, och svårt att få plats på någon restaurang, trots att jag bara var 1 person! Det var också ganska svårt att göra sig förstådd, vilken dag man än gick ut – tur att de flesta restauranger hade bilder på maten, en del hade även engelsk text (om än obegriplig emellanåt!), men de flesta kunde inte prata med mig. Så det var lite bökigt… 🙂

 

 

 

Denna gången hann jag dock inte med att åka iväg och kolla på några gamla hutongs, så det får bli till nästa. Något att se fram emot till nästa besök… 🙂 Känns som om jag har massor kvar av Beijing att se, så det får bli många besök till…

 

 

 

What about these then?

One thought on “Beijing – återseendet efter 23 år – ren förvirring!”

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *