CategoriesLife As Me

Smärta är mitt liv, men inte allt i mitt liv

Smärta är mitt liv, men inte allt i mitt liv

När jag skapade min allra första blogg gav jag mig själv ett heligt löfte att aldrig skriva om min smärta, för jag ville inte ge den mer fokus än den redan hade i mitt liv. Idag känner jag annorlunda. Det är bland annat min smärta som gör mig till den jag är, och en stor del av mitt liv handlar om smärta; att i vardagen kunna hitta rätt väg och inte hamna i någon spiral med pillerknaprande. Allt för att klara av att jobba över huvud taget, eller ens ta sig ur sängen vissa dagar.

 

 

Det slog mig att om jag aldrig skriver om min smärta, så är jag ju likadan som de social media profilerna som jag inte gillar – de som får sina liv att framstå som något magiskt hämtat ur en saga! Jag är verklig, jag är på riktigt och jag mår skit som fan – ofta! Men jag kan ändå göra roliga saker – resa och gosa med djur, ta fina foton och sitta vid min dator i timtals (en del kan tycka detta är tråkigt dock…). Umgås med människor är fortfarande något jag kämpar med.

 

Så, nu tänkte jag dela med mig av min smärta, och mina (+andras) knep till lindring – kanske kan det hjälpa någon annan.

 

Sedan jag flyttade hem från Thailand har jag inte kunnat hitta någon ny nisch – anledningen att jag startade denna bloggen var ju att skriva om allt galet jag upplevde där borta i min jakt på ett “normalt” liv, men hemma i Sverige fanns inte så många roliga kulturkrockar att skriva om, så bloggen har mest blivit något jag uppdaterat för att visa mina foton eller dela något annat irrelevant. Nu tror jag dock att jag hittat rätt – smärta! Det känns rätt i alla fall, i detta ögonblick som kallas nu. Lite osäker fortfarande om jag vill vara så här öppen med min själ och mitt liv, men…

 

Vill också väldigt gärna påpeka att ni är välkomna att kommentera med egna upplevelser och tankar – vi kan alla lära oss något av varandra.

 

Då kör vi en presentation av mina krämpor, låt oss presentera min bästa vän: Herr Smärta!

 

1. Whiplashskada

För ungefär 17 år sedan fick jag en whiplash/pisksnärtskada i nacken på grund av en trafikolycka. Inga “hårda” delar i min rygg eller nacke skadades utan för min del gäller det mjukdelarna.

Jag var bitter en längre tid över det faktum att smärtan skulle vara med mig i resten av mitt liv, och innan jag fick komma på smärtrehabilitering några år efter olyckan (mer om det en annan gång), var jag så nere i skorna så jag faktiskt ville få ett slut på mitt liv(!).

Rehab räddade mig och idag har jag lärt mig leva med min smärta, utan bitterhet. Ibland förlamar smärtan mig, och ibland är den bara jobbig, men den är alltid där, det finns aldrig några helt smärtfria dagar för mig och det som stör folk mest är väl att det inte syns! 

 

Finns det något värre än människor som går runt och är sjuka eller mår dåligt, men faktiskt ser friska ut?? 😉

 

 

 

 

2. Migrän

 

Utöver min nackskada har jag även migrän. Fick det första gången jag var 12 år, i samband med min första mens, och sedan dök det upp som en klocka 2 gånger i månaden (ägglossning & mens). Det hände, men det var ganska sällan, att jag hade anfall utöver dessa i min ungdom, och i många år drack jag treo i mängder under anfallen, men det hjälpte förstås aldrig och jag förstod inte riktigt att jag skulle gått till läkaren för att få effektiv medicin. Jag trodde att alla mådde så här dåligt regelbundet, så istället härdade jag ut, som det så vackert heter. BIT IHOP!

I samband med olyckan 2000 började migränen dyka upp lite hipp som happ = riktigt jobbigt!

Ett anfall kan hålla i sig från allt emellan några timmar och 3 dagar för min del, men ibland blir det ännu mer extremt…

 

Ibland, som det senaste året av mitt miserabla liv, så stannar den – och plågar mig varje dag! Känns ungefär som att vara sjösjuk och det aldrig tar slut! Inte konstigt man vill hoppa överbord!!!

 

3. IBS

Ok, problem nr 3: min mage! Den har gett mig problem sedan barnsben. En läkare diagnosticerade mig med IBS när jag var tonåring, något som jag protesterade högljutt mot i många år, men nu har jag gett med mig, det är förmodligen det jag lider av. Det positiva är ju att det går att hålla under balans, och jag hade det under balans i ganska många år. Nyckelordet här, som även migränen är kopplad till – stress!

 

4. Utmattningssyndrom

Då min nuvarande läkare och jag var oense om min diagnos (kommer mer om det senare), så har jag själv kommit fram till att jag är på snäppet till utmattningssyndrom – så jag tänkte: “lugna ned dig och åk på en wellness-resa i några månader – kom på fötter, kom i balans!”

Som många människor på gränsen till utbrändhet så hade jag så klart ett multum av innestående semesterdagar och timmar att casha in, så jag tog helt sonika ledigt i drygt 3 månader! Tänkte på mig själv för en gångs skull… Men jag måste erkänna att det stör mig att jag ska behöva använda min semester till att läka mig och inte få en sjukskrivning!

 

5. Panikångest

Något som jag också har problem med sedan 2012 är panikångestattacker (vilka förmodligen är kopplade till utmattningssyndromet). Efter den första attacken kom och gick de som de ville. Det slutade med att jag undvek det mesta som jag visste skulle skapa en attack och invaggade mig själv i någon slags falsk trygghet, som att jag hade kontroll på saker och ting… vilket jag ju så klart inte hade!

Förra året började de dock komma tillbaka oftare, och oftare. Det var också vid denna tidpunkt jag började besöka min vårdcentral för att få hjälp – något var inte rätt. Jodå, allt var rätt. “Ta du en liten Alvedon och gå hem och vila. Kom tillbaka om du blir värre!” Sjukvården i Sverige är så under all kritik som den kan vara – varför tar alla läkare i Sverige för givet att du är där för att du inte har något roligare för dig?

Jag är inte alls sjuk utan tycker bara det är så jvla kul att bli förnedrad av en gubbe i en vit rock… som inte alls hör mig!

 

6. Alldeles för högt undertryck

Jag upptäckte själv att mitt blodtryck var lite konstigt – dvs alldeles för högt – när jag redan hade besökt vårdcentralen ett par gånger för att få hjälp. Min läkare tyckte dock inte att ett blodtryck där undertrycket var bra över 100 var något att oroa sig över (varpå många i min bekantskapskrets uppmanade mig att byta läkare)! Det ska inte vara över 87 i min ålder (enligt internet!).

Jag kände mig nedtryckt, ledsen, övergiven och totalt överkörd, men höll ändå koll på mitt tryck själv – vi har en apparat på jobbet. Vid vissa tillfällen var trycken nästan jämställda: 116/106 – det är ett bra tryck det.

 

“Ingen fara”, upprepade min läkare. 

 

Blodtrycket, särskilt undertrycket, är ju också kopplat till ovan nämnda punkt nr 4 – utmattningssyndrom och den farligaste boven av alla – herr stress, som tydligen tycker jag är en av hans bästa vänner!

 

Så där ja, det var nog alla mina krämpor och problem som jag lider av. Alla hemligheter ute. Inga smutsigheter under mattan här inte!

 

Nu när jag outat alla mina problem finns det bara en väg att gå – framåt! Kommer att blogga en del om min smärta, mina problem och en del om resor, djur och random saker, precis som innan. För er som läser, jag hoppas att ni även vill bidra med era egna tankar och bekymmer. Allt är välkommet!

 

Häng med på min resa att försöka bota min kropp från all skit den dragit på sig i västvärlden – se om jag lyckas! För om jag kan, så kan du!

 

 

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Gravatar image
By

I'm Charnette - a padawan of life, and ponderer of all sorts of unnecessary stuff. My blog - Padawan & Ponderer - will show you my life, my pain, my travels, and a lot of photography. Some animals too, simply because I adore all of them... Tag along and join me! ^.^

What about these then?

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *