CategoriesThailand

Äventyr i bushen

Idag vaknade vi ytterligare en gång till med svetten lackande i pannan. Jag avskyr det här elproblemet de verkar ha här nere på ön. En gång i veckan är elen borta en halv dag, det är inte ok.

 

Jag minns när jag och Helena var på Koh PhaNgan, eller Pernilla och jag, dvs förr i tiden på Koh PhaNgan (1990-talet) fanns det ingen el under tiden 06-18. På Haad Rin i alla fall, minns faktiskt inte om det var hela ön som var drabbad eller inte, men förmodligen.

Det verkar inte särskilt vettigt att endast den största turiststranden skulle vara den enda som var drabbad, och resten av ön hade el dygnet runt.

 

Vi var unga, så vi var ute och festade så gott som varje kväll. Vad skulle man annars göra på partystranden?

 

Ibland tittade vi nog på film på någon restaurang också, men mestadelen tillbringade vi till fest. Så när man kommit hem i ottan var man inte särskilt förtjust i tanken att vakna i ottan heller av att fläkten stängts av och man flåsade som en gammal brunstig tjur.

Det enda man kunde göra då var att hänga på stranden – hela dagarna. Detta var dessutom i slutet på april också, och för er som varit här i april, ni vet att stranden inte är särskilt rolig heller under den månaden.

 

För er som inte varit här i april kan jag tala om att det är en av de varmaste månaderna i Thailand. Otroligt hett!

 

Så Helena och jag tillbringade dagarna med att ligga i vattenbrynet – det enda stället där det fläktade något sånär och där man fick vatten på sig, även om det var varmt vatten, så blev man i alla fall fuktig av något annat än svett. Vi blev åtminstone väldigt bruna! 😉

 

 

So, det börjar kännas som 90-talet over again. Elen försvinner, elen kommer tillbaka. Den enda skillnaden är att jag inte är stupfull och raglar runt med barkillar. 😉

 

Jag tvingade upp Oh och så for vi iväg på äventyr. Var i Mae Nam hos tanten som lagar den bästa Padkapraon. Jag vet att Lina kommer bli tokig när jag nu postar den här bilden, men jag måste ju… 😛 Den godaste maten – ever! Roligt också att hon alltid känner igen mig.

 

pad kaprao

 

Sedan bestämde jag att vi skulle köra in på någon liten väg – det visade sig att det var vägen jag letade efter någon gång i höstas – den som går rakt över hela Samui. Från Mae Nam till Lamai ungefär.

 

Koh Samui är en väldigt bergig ö, särskilt i mitten av ön. Så ni kan ju tänka er hur roligt moppen tyckte det var…

 

Vid ett tillfälle gick det väldigt trögt och Oh föreslog att vi skulle gå. När jag hoppade av höll jag faktiskt på att ramla baklänges för så brant var det – jag överdriver faktiskt inte nu heller, mitt genetiska arv till trots.

Jag släpade mig en bit fram på vägen som inte ens gick brant uppför utan var som en vägg framför mig – och jag kunde inte komma någon annanstans än uppför den!

10 steg senare höll jag på att svimma (jag är i otroligt dålig form uppenbarligen, eller så skyller vi på hettan, jag vet inte riktigt, eller det faktum att jag precis stuffat massa mat i huvet, eller att jag legat och spytt hela gårdagen – finns så många roliga bortförklaringar), så jag satte mig på vägen en stund och flåsade.

 

 

Jag såg hur stackars Oh gick uppför med moppen vid sidan om sig. Men han klagade väl inte. Efter en stund ropade han att jag skulle vänta på honom där. Kanske bäst om vi vände – han skulle kolla läget där uppe. Tydligen tyckte han att det var en syn som jag borde se, för han kom ned med moppen och hämtade upp mig. “I have technique” sa han enkelt och vi tvingade moppen att ta oss till toppen.

 

Det gick – helt otrolig utsikt – men onödigt att ta kort på fina vyer. 😉

 

Tog istället en massa kort på annat trams – leguaner och enorma spindlar – men eftersom jag inte hade mitt zoomobjektiv med mig idag, så blev det inget bra…

 

 

Kom ut någonstans i Lamai och körde sedan hemåt. Kom hem till ett elfungerande hem and here we are…

SparaSpara

Gravatar image
By

<p>I’m Charnette – a padawan of life, and ponderer of all sorts of unnecessary stuff. My blog – Padawan & Ponderer – will show you my life, my pain, my travels, and a lot of photography. Some animals too, simply because I adore all of them… Tag along and join me! ^.^</p>

What about these then?

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *