CategoriesDjur · Thailand

Besök på zoo som en civilist… det sög ju!

Idag släpade vi iväg oss till Dusit Zoo här i närheten. Kände för att ta lite djurfoton. När vi väl skulle bege oss av var det i vanlig ordning ingen taxi som ville köra. Oh visste inte riktigt var det låg, så han frågade en taxichaufför som precis nekat oss, ifall det var långt, eller vad det var frågan om.

 

Ja, fy ja, och dessutom den här trafiken just nu, fick han till svar. I vanlig ordning.

 

Snabb förklaring om ni missat mitt tidigare inlägg om taxibilar i Bangkok och min förvirring angående taxibilarna i Bangkok då de inte vill köra en någonstans för det är antingen “för långt”, “för mycket folk” eller “för mycket trafik”. Ibland till och med “för varmt”.

 

Ursäkterna är så många, så ofta undrar jag varför de ens är taxichaufförer om de själva hela tiden vill bestämma vart de ska köra!

 

Nästa gubbe han frågade var en söt liten tuktuk-förare. Han log mot oss när Oh frågade om vi kunde åka till Dusit Zoo och nickade. Precis innan Oh hoppade in frågade han vad det kostade (av ren glädje att någon svarade ja, så glömde han nästan att fråga denna viktiga fråga). “80 baht” svarade den lilla farbrorn varpå Oh skrattande frågade mig: “Tror du det är långt eller? 80 baht???” Ja som sagt, ibland blir jag rent förvirrad, för helt plötsligt nu hade vi ju egentligen en klassisk Bkk-körning – runt hörnet och ingen trafik! Perfekt. Men ÄNDÅ vill de inte köra! Jag fattar inte!

 

Det visade sig att det inte var så nära ändå. Det tog i alla fall nästan 10 minuter med tuktuk, så ja, nära var det väl men ja, jag vet inte jag är grymt förvirrad över det här fenomenet måste jag säga igen.

 

Dusit Zoo

Jaha, vad ska man säga? Sverige har ju fantastiskt vackra Zoon, men det vet väl alla om, hoppas jag. Annars vet ni det nu. Något som vi tar för givet – att djuren ska ha gott om utrymme och dessutom rent och fräscht runt omkring sig är inte alltid så självklart i andra länder. Särskilt inte i Asien.

Jag har besökt djurparker i Nepal (Kathmandu), Kina (Guilin) och Japan (Kyoto), så jag har sett några, om än inte många. Ibland räcker det för att man ska bli avskräckt. Faktiskt.

 

I alla ovan nämnda fall var jag gråtfärdig under vistelsen och gick därifrån med väldigt tungt hjärta.

 

 

Guilin Zoo, Kina

I Guilin i Kina hade björnarna – som de hade många olika raser av – väldigt små burar, inredda i enbart betong.

En av björnarna, som för övrigt hade egen bur, satt upp med ryggen mot stängslet längst in i buren. Buren var knappt dubbelt så bred som björnen och avlångt långsmal, kan man säga.

 

Björnens blick när han mötte min fick mitt hjärta att brista och jag minns den än idag.

 

Plågad och anklagande såg han mig djupt i ögonen utan att vika undan. Jag skämdes, och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag ville släppa ut honom, fria honom från all jvla betong som fanns runt omkring, och låta honom få komma hem. Men naturligtvis gjorde jag ju ingenting!

 

 

Kathmandu, Nepal

I Nepal var det dammigt och smutsigt, naturligtvis. Kathmandu är väldigt dammigt/sandigt, eftersom det är så torrt i vissa perioder. Kathmandus enda zoo ligger i den del (eller egentligen stad, om vi ska hårddra det, eftersom Kathmandu egentligen består av 3 olika städer: Kathmandu, Patan och Bakhtapur, men det här är väl egentligen inte någon Kathmandu-lektion!) som heter Patan.

Lokalbefolkningen gör helgutflykter dit och tycker det är mysigt att sitta och grilla och duka upp mat i parken.

 

patan zoo

 

Djuren? Nja, små smutsiga burar och inte så inspirerande. Mina lokala vänner tyckte dock att Zoo:t var fantastiskt! Jag upplevde det inte alls lika fantastiskt, och gick därifrån tämligen nedstämd…

 

 

Kyoto, Japan

Kyoto Zoo, Japan. Hm, jag hade förväntat mig något i särklass. Något extravagant, något flashigt, coolt, något japanskt!

 

Det jag fick se var bara pinsamt, sorgligt och så jvla kasst.

 

Burarna var i klass med de i Kina – inte förvånande dock. Mycket betong och lite växter. Vattnet i djurens dammar såg inte ut att vara särskilt rent och avföring från djuren låg överallt i burarna. Verkade inte som om någon var särskilt intresserad av att städa någonstans.

 

 

tiger

VICTOR

 

Det mest hjärtslitande här var ett lejonpar – en hona och en hane  – som ihopkurade darrade under en betongtrappa. De var väldigt smala båda två.

 

heartbreaking

 

 

Nä, Japan hade inget fint zoo i Kyoto att vara stolta över, tyvärr. Ren skam!

 

Kanske Tokyo har, jag vet inte. Det får bli en upptäckt för mig senare i framtiden.

 

 

Ölands Djurpark, Sverige

I Sverige har jag faktiskt bara haft en dålig upplevelse vad gäller Zoo och det är när jag i vuxen ålder åkte tillbaka till Ölands Djurpark. Jag minns den som magisk, från barndomen givetvis – det mesta är väl magiskt därifrån, det som man minns åtminstone. 😉

Jag var där 2002, tror jag det var, kan ha varit något år tidigare också, men det är inte så noga. Där var smutsigt och eländigt och skabbigt. Såg ut som om ingen överhuvudtaget lyfte ett finger för att hålla efter parken. Tragiskt.

 

Nos-mot-nos med min absoluta favorit

 

Jag hade dock en helt underbar nos-mot-nos-upplevelse med en tiger där, så pga detta är jag inte helt negativt inställd till Ölands Djurpark.

Jag stod och kikade in genom ett sidofönster – som inte hade några rutor utan bara bestod av 3 tunna lodräta galler, så det var väldigt öppet i det hål jag tryckte in huvudet i.

Helt plötsligt kommer den tiger jag står och kikar efter, för jag inte längre såg den, och hoppar upp, sätter tassarna precis mitt emot mig och snuddar vid mina händer. Nosen var bara några centimeter ifrån min nos och han vädrade nyfiket i luften.

Efter någon minut tröttnade han och hoppade ned, strosade vidare. Jag stod kvar och kände mig oerhört lycklig att ha fått sån nära kontakt med detta vackra, underbara djur. Tigrar är mitt absoluta favoritdjur och att vi dragit sådan skam över oss genom att utrota alla tigerraser är så fruktansvärt att jag inte ens kan sätta ord på brottet! Visst, ja, det finns ju några stycken kvar, så vad bölar jag för?

 

Helt ok för Asien?

 

Men idag hamnade vi på ett helt ok Zoo för att vara Asien. Eller så har jag blivit blind. Det var fortfarande fruktansvärt små ytor man tillägnade djuren, särskilt med tanke på hur stor parken är, och så mycket yta som inte ens utnyttjas, utan bara används till att “förvara” konstiga utsmyckningar som varken fyller någon funktion eller form.

Nu bygger de om en hel del där – stora delar var under ombyggnad och uppbyggnad av något, så det kanske blir bättre.

Vattnet för djuren, de som hade vatten att simma i, var smutsigt och ofräscht, och flodhästarna till exempel hade inte mycket grönt hos sig. Så det var sorgligt. Dessutom fanns inga riktiga växter inne i terrariet.

Så Dusit Zoo har mycket att förbättra – självklart! Men inte det värsta jag sett.

 

Värsta händelsen – EVER!!!!!!

 

Däremot – det värsta som kunde hända mig!!!! Med tanke på min egen traumatiska upplevelse med min kamera!

Vi började besöket med att köpa 2 brödlimpor för att mata fiskarna. Oh tycker att det är jättekul. Oh är väldigt enkel, roas av de simplaste nöjen. Ungefär som jag. Sätt mig ned med ett par förpackningar knappar och jag roar mig i flera timmar!!!

Fiskarna var otroligt stora och coola, så jag var tvungen att snappa iväg några foton.

 

 fisk

 

Men så helt plötsligt ser jag en jättestor ödla – en varan – simmandes några meter bort. Shit! Måste jag ju fota. Nähädå – då är mitt batteri i kameran dött! Vafalls??? Det har aldrig hänt mig tidigare. Jag satt till och med och fnös häromdagen åt tipset att ha ett extra batteri med sig när man var på fotojakt. Man ser väl ändå till att ladda sitt batteri INNAN, och så snabbt tar det ändå inte slut. Nä just det!

 

ödla

 

Fick i alla fall ett litet foto med min iPhone… ni ser kanske den lilla fläcken som simmar där!

 

 

Så jag fick tillbringa resten av tiden på Zoo:t, vilket var hela tiden vi var där, UTAN kamera. Att fota med min iPhone gjorde mig bara förbannad. Så nu förstår jag hur det känns att gå på Zoo och INTE vara amatörfotografstokig… inte så jättekul.

 

Livet blir ju så mycket roligare med en kamera i handen!!!

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

Gravatar image
By

<p>I’m Charnette – a padawan of life, and ponderer of all sorts of unnecessary stuff. My blog – Padawan & Ponderer – will show you my life, my pain, my travels, and a lot of photography. Some animals too, simply because I adore all of them… Tag along and join me! ^.^</p>

What about these then?

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *